Skolan har ett tydligt uppdrag att skapa tillgängliga lärmiljöer för alla elever genom att möta
den mångfald av olikheter och förutsättningar som finns. Detta arbete sker systematiskt på
flera nivåer, från generella gruppanpassningar till intensiva stödinsatser.

1. Systematiska Övergångar

Arbetet börjar redan vid övergångar (mellan verksamheter eller skolstadier). Det är
avgörande att den mottagande verksamheten systematiskt tar del av viktig information från
tidigare verksamheter, vårdnadshavare och – i möjligaste mån – huvudpersonen: eleven.
Detta är särskilt viktigt för elever med särskilda behov.

2. Ledning och Stimulans (Generella Anpassningar)

Den första och mest grundläggande nivån av tillgänglighet kallas Ledning och stimulans i
styrdokumenten. Detta handlar om generella anpassningar som genomförs för en hel klass
eller skola.

• Generellt fokus: Syftet är att genomföra åtgärder på organisations- och gruppnivå
  som gynnar alla elever.
• Individanpassning inom ramen: Även inom denna nivå görs individanpassningar.
  Här inkluderas elever som presterar motsvarande E-nivå eller högre, inklusive
  elever med särbegåvning som behöver extra utmaningar. Målet är att stödja alla
  elever att nå så långt som möjligt utifrån sina förutsättningar.

3. Extra Anpassningar (Tidig Intervention)

Trots omfattande arbete med Ledning och stimulans kan det finnas elever som behöver mer.
Extra anpassningar är nästa nivå av stöd och sätts in för en enskild elev som riskerar att
inte klara motsvarande E-nivå eller kunskapskraven på sikt.

• Snabb identifiering (Exempel Alex): Om läraren och kollegorna snabbt kan
  identifiera och känna igen svårigheten, sätts anpassningarna in direkt. De
  utvärderas, och om de fungerar väl fortsätter de – eller avslutas om de inte längre
  behövs.
• Komplexa svårigheter (Exempel Kim): Vid kluriga och komplexa svårigheter där
  lärare har svårt att förstå roten till problemen, ska stöd omedelbart begäras från den
  specialpedagogiska funktionen (Elevhälsan). Stödet syftar till att hjälpa lärarna att
  förstå problemet, synliggöra observationer och pröva ut adekvata anpassningar.
• Otillräckligt resultat: Om extra anpassningarna inte är tillräckliga efter uppföljning
  och utvärdering börjar en lampa blinka om att särskilt stöd kan behövas.

4. Särskilt Stöd (Utredning och Åtgärdsprogram)

Om extra anpassningar inte är tillräckliga, eller om ett behov av särskilt stöd uppmärksammas
plötsligt (till exempel vid inflyttning av en ny elev), ska läraren inte gå vägen över extra
anpassningar utan direkt anmäla till rektor.

• Rektors ansvar: Rektor har ansvaret att se till att en utredning kring elevens behov
  av särskilt stöd genomförs skyndsamt.
• Åtgärdsprogram: Om utredningen visar att eleven är i behov av särskilt stöd
  dokumenteras detta i ett åtgärdsprogram.
• Fortsatt stöd: De allra flesta elever i behov av särskilt stöd behöver också extra
  anpassningar, vilka då dokumenteras inom ramen för den Individuella
  utvecklingsplanen (IUP) (i årskurs 1–5).

Vanliga frågor (FAQ)

Vad är skillnaden mellan Ledning och stimulans och Extra anpassningar? Ledning och
stimulans är generella anpassningar på grupp- och organisationsnivå för alla elever. Extra
anpassningar är riktade insatser för en enskild elev som riskerar att inte nå E-nivå.
Måste vi alltid pröva extra anpassningar först? Nej. Om skolan plötsligt uppmärksammar
att en elev kan vara i behov av särskilt stöd (till exempel om en elev flyttar in under
terminen), ska man anmäla det direkt till rektor för en skyndsam utredning.
Vem har ansvar för att utreda särskilt stöd? Rektor har ansvaret att se till att en utredning
kring elevens behov av särskilt stöd genomförs skyndsamt.
Vad ska jag göra om de extra anpassningarna för en elev inte fungerar? Om extra
anpassningar inte ger tillräckligt resultat efter utvärdering, kan det tyda på ett behov av
särskilt stöd. Du bör då anmäla behovet till rektor för att påbörja en utredning.